STANDARD FÖR NEWFOUNDLANDSHUND                                                       FCI nr 50                                       

ORGINALSTANDARD: 1996-10-29

FCI-STANDARD: 1996-11-06; engelska

SKK:s STANDARDKOMMITTÉ: 1997-11-25

URSPRUNGSLAND/ HEMLAND                                                      Kanada/ F.C. I. (patronage)

ANVÄNDNINGS-                                     Draghund för tung last, vattenhund och sällskapshund

OMRÅDE

FCI-KLASIFIKATION                              Grupp 2, sektion 2.2

BAKGRUND/ ÄNDAMÅL

Newfoundlandshunden sägs härstamma från infödda hundar och en stor svart björnhund

som kom med vikingarna till ön Newfoundland någon gång efter 1100-talet. Sedermera kom

europeiska fiskare till ön och med en mängd olika hundraser. Dessa hundar blev en del i

skapandet av newfoundlandshunden utseende redan etablerad liksom dess karakteristiska

arbetssätt. Det var dess egenskaper som gjorde att rasen kunde motstå det extremt stränga

klimatet, där hundarna arbetade ömsom som draghundar för tunga laster och ömsom som

livräddare i det hårda vattnet runt ön.

HELHETSINTRYCK:        Newfoundlandshunden skall vara massiv med kraftfull kropp,   

                                            välmusklad och ha väl koordinerade rörelser.

VIKTIGA MÅTT-                Längden på kroppen, mätt från nedre skulderbladsspetsen till

FÖRHÅLLANDEN             höftbensknölen skall vara större än avståndet från manken till

marken. Kroppen skall vara kompakt. Tikar får ha något längre

kropp och vara mindre massiv än hanhundar. Avståndet från

manken till bröstkorgens nedersta del skall vara aningen större än

avståndet från bröstkorgens nedersta del till marken.

UPPFÖRANDE/                 Newfoundlandshundens uttryck förmedlar mildhet och

KARAKTÄR                        godmodighet. Rasen skall visa värdig glädje och kreativitet och är

känd för sin gedigna vänlighet och fridsamhet.

HUVUD                              Huvudet skall vara massivt. Hos tik skall huvudet ha samma

helhet och struktur som hos hanhund men vara mindre massivt.

Skallparti:      Skallen skall vara bred men aningen välvd hjässa och kraftigt

utvecklat bakhuvud.

Stop:             Stopet skall vara tydligt men aldrig brant.

Nostryffel:      Nostryffeln skall vara stor, välpigmenterad och med välutvecklade

näsborrar. Färgen skall vara svart hos svarta och Vit/svarta

hundar och brun hos bruna hundar.

Nosparti:       Nospartiet skall vara avgjordt kvadratiskt, djup och måttligt kort.

Huden skall vara fri från rynkor.

Läppar:          Mungiporna skall vara tydliga men inte överdrivet markerade.

Käkar/tänder: Sax- eller tångbett.

Kinder:          Kinderna skall vara mjukt framträdande.

Ögon:            Ögonen skall vara förhållandevis små och aningen djupt liggande.

De skall vara brett ansatta och blinkhinnan får inte synas.

Ögonfärgen skall vara mörkt bruna hos svarta och vit/svarta

hundar, ljusare färgnyanser är tillåtet hos bruna hundar.

Öron:             Öronen skall vara förhållandevis små, trekantigt formade med

rundade öronspetsar. De skall vara ansatta långt bak på huvudet

och tätt liggande mot huvudets sidor. När man för fram örat på en

fullvuxen hund skall örat nå till samma sidas inre ögonvrå.

HALS:                                 Halsen skall vara kraftig, muskulös och väl ansatt i skulderpartiet.

Den skall vara tillräckligt lång för att medge att huvudet hålls

värdigt. Struphuden skall inte bilda överdrivna hakpåsar.

KROPP:                             Benstommen skall genomgående vara massiv. Sedd från sidan

skall kroppen vara djup och kraftfull.

Överlinje:      Rygglinjen skall vara plan och stram från manken till korset.

Rygg:            Ryggen skall vara bred.

Ländparti:      Ländpartiet skall vara kraftfullt och väl musklat.

Kors:             Korset skall vara brett och slutta med en vinkel om ca 30 grader.

Bröstkorg:     Bröstkorgen skall vara bred, rymlig och djup med välutvecklade revben.

Underlinje:     Underlinjen skall vara plan och aldrig uppdragen.

Svans:           Svansen används som roder när newfoundlandshunden simmar,

därför skall den vara kraftig och bred över roten. När hunden står

still skall svansen hänga ner med möjligen en liten böj i

svansspetsen. Svansen skall nå ner till hasleden eller aningen

nedanför dem. När hunden är i rörelse eller upplivad skall

svansen bäras rakt ut med endast en lätt uppgående böjning.

Svansen får aldrig bäras ringlad över ryggen eller vara inböjd

mellan benen.

EXTREMITETER:

FRAMSTÄLL:                    Frambenen skall vara raka och parallella. De skall vara parallella

även under skritt och långsamt trav.

Skulderblad: Skuldrorna skall vara väl musklade och väl tillbakalagda.

Armbåge:      Armbågen skall ligga tätt an mot bröstkorgen.

Mellanhand: Mellanhänderna skall vara svagt vinklade.

Tassar:         Framtassarna skall vara stora och i proportion till kroppen. De

skall vara väl rundade, hårda och med fasta, kompakta tår.

Simhud mellan tårna skall finnas.

BAKSTÄLL:                       Bakställets konstruktion är av största betydelse emedan

newfoundlandshunden skall kunna dra tung last, simma och röra

sig effektivt och täcka mycket mark. Bäckenet skall vara kraftigt,

brett och långt.

Lår:                Låren skall vara breda och muskulösa.

Knäled:          Knälederna skall vara väl vinklade men inte så mycket att hunden

ger intryck av att krypa.

Underben:     Underbenen skall vara kraftiga och tämligen långa.

Mellanfot:       De ska vara tämligen korta, väl vinklade mot underbenet, brett

och parallellt ställda, varken inåt eller utvridna. Sporrar skall

avlägsnas.

Tassar:         Baktassarna skall vara fasta och hårda.

RÖRELSER:                      Typiska rörelser för rasen medger god räckvidd i framstället och

stark drivkraft i bakstället, vilket ger intryck av kraft utan

ansträngning. Svag rullning i ryggen är typiskt. När hastigheten

ökar förs benen in mot kroppens mittlinje (singletracking) medan

rygglinjen skall förbli plan.

PÄLS:                                 Pälsen skall vara vattenavstötande och s.k. dubbelpäls. Täckhåret

skall vara medellångt och rakt utan krusning. En svag vågighet är

tillåten. Underullen skall vara mjuk och tät. Den skall vara tätare

under vintern än sommaren och till viss del alltid förekomma på

bröstkorgen och korset. Pälsen på huvudet, nospartiet och öronen

skall vara kort och fin. Fram- och bakbenen har fanor. Svansen

skall vara fullständigt täckt med lång, tät päls som dock inte bildar

fana. Trimning och klippning skall inte uppmuntras.

Färg:             Pälsfärgen skall vara svart, vit och svart eller brun.

Svart: Rasens traditionella färg är svart. Den skall vara så jämnt

svart som möjligt men en svag anstrykning av solbränt är tillåtet.

Vita tecken på bröstet, tårna och/eller på svanstippen är tillåtet.

Vit och svart: Den här färgvarianten har historisk betydelse för

rasen. Den färgteckning som föredras skall ha svart huvud med

helst en vit bläs som når ner över nospartiet, jämt tecknad svart

sadel med svart på korset och svansens ovansida. Övriga delar

skall vara vita, ett minimum av svarta, små pigmentprickar kan få

förekomma.

Brun: Den bruna färgen kan vara från chokladbrun till brons. Vita

tecken på bröstet, tårna och/eller på svanstippen är tillåtet.

STORLEK/VIKT:

Mankhöjden: För hanhund i genomsnitt 71 cm

 För tik i genomsnitt 66 cm

Vikt:               För hanhund i genomsnitt 68 kg

För tik i genomsnitt 54 kg

Stora hundar är önskvärda men skall inte favoriseras på

bekostnad av symmetri, allmän sundhet, stark konstruktion och

korrekta rörelser.

FEL:                                    Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas till

graden av avvikelse.

- Högställdhet eller brist på substans i kroppen

- Kroppskonstruktion som är antingen tung och trög eller  finlemmad

- Skygghet

- Snipigt eller långt nosparti

- Överdrivet tunga läppar

- Ögon som är antingen runda, utstående, gula eller med tydligt

   lösa ögonkanter

- Rygg som är karp, svank eller svajig

- Framställ: svaga handleder, spretiga tår, in- eller uttåad,

   avsaknad av simhud mellan tårna

- Bakställ: raka knäleder, kohasighet, utvridna knän, intåade  tassar

- Svans som är antingen kort, lång, har knyck eller är ringlad i spets

- Rörelse: trippande, hasande, krabbande, tåtrånga, vevande,

   framtassar som korsar över varandra eller är kraftigt in- eller

   uttåande, hackney- eller passgång

-    Päls som är fullständigt ”öppen”. Otillräckligt med underull

DISKVALIFICERANDE FEL

- Överbett, underbett, sned käke

- Kort och platt liggande päls

- Färgteckning annan än vit hos svart och brun hund

- All annan pälsfärg än den standarden föreskriver

TESTIKLAR:                      Hos hanhund måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och

normalt belägna i pungen.